STÄMNINGSFULLT SEKELSKIFTE

AV ANNA TRUELSEN FOTO CARINA OLANDER
Med tålmodigt arbete och en rejäl dos kärlek har Pernilla och Ola Norberg restaurerat sitt vackra sekelskifteshus. Här firar de en lugn jul med de tre barnen och njuter av att skapa sina egna traditioner tillsammans.

I det putsade sekelskifteshuset med vackra korsfönster råder det julstämning. Elden sprakar i de gamla kakelugnarna som sträcker sig ända till det höga taket tre meter upp. Det värmer skönt och knastret från elden bidrar till stämningen. I alla rum är ljus tända och huset doftar hyacinter och granris. Det är Ola, Pernilla och barnen Teodor, Cornelia och Vincent Norberg som bor här i idylliska Gamla Enskede, i södra Stockholm.

– Jag tycker mycket om tiden fram till julafton, säger Pernilla. Jag vill njuta av julen tidigt och börjar julpynta redan till första advent. Julgranen tar vi in till lucia. Jag tycker att granen är vackrast som den är och brukar låta den vara helt opyntad i några dagar. Därefter får den enkla glaskulor och stearinljus i gammaldags hållare.

Det vackra ljusa huset med sitt stora kök i grågrön nyans, med serveringsgång i nytappning och skåp upp till tak, andas klassiskt sekelskifte. Köket har tre fönster och franska glasdörrar ut mot trädgården, vilket gör att rummet badar i ljus, såväl sommar som vinter.

Pernilla är i full färd med att förbereda pepparkaksbaket. Kakmått och kavlar plockas fram. Det doftar kardemumma, kanel och kryddnejlikor. Cornelia står beredd vid bakbordet när Ola kommer in och försöker övertyga henne om att det bara är pappor som får smaka på degen. Cornelia protesterar. Det här är en familj som aldrig har långt till skratt.
– Vi gillar att göra saker, som att baka pepparkakor, tillsammans, säger Ola. Det har blivit viktigt med traditioner sedan vi fick barn och vi anstränger oss för att det ska bli riktigt mysigt. Innan vi hade barn brukade vi åka utomlands över julen. Men nu vill vi ju att de ska få växa upp med samma jultraditioner vi själva hade som barn.

Huset är inrett i klassiskt svart och vitt med inslag av naturfärger. Rummen är sparsamt dekorerade, men varma och ombonade, med kottar, smågranar och stora fång hyacinter. En och annan röd detalj finns, som äpplen och gamla bolstervar. Traditionella tomtar finns däremot inte som inslag i familjens hem, annat än själva jultomten på julafton. Det närmaste man kan komma i färg är en vacker krubba som barnens mormor har köpt på Malta och som alltid kommer fram vid jul, till barnens stora förtjusning. Den får de gärna leka med.
– Kvällen före julafton hänger vi upp julstrumpor till barnen invid kakelugnen, öppnar kakelugnsluckan på glänt så att tomten ska kunna komma in och ställer fram mjölk och pepparkakor ifall han är hungrig efter sin långa resa, säger Pernilla. Det är en härlig tradition som barnen verkligen uppskattar. Det första de gör på julaftons morgon är att kontrollera att tomten har druckit ur mjölken och ätit sina kakor. Vilket han ju alltid har.

Paret kallar huset kärleksfullt för Villa Någorlunda, på grund av det bedrövliga skick det var i när de flyttade in. De hade länge letat efter ett hus i området och hade inget emot ett renoveringsobjekt. Gamla Enskede stod högst på önskelistan. 2004, när de tittade på hus, var budgivningarna i Stockholm hysteriska och det var inte ovanligt att ett hus blev upp till en miljon dyrare innan en budgivning var över.

Det här huset hade de inte ens tänkt titta på, eftersom det såg så fint ut i prospektet och utgångspriset redan låg nära deras övre gräns.
– En mäklare från en budgivning vi förlorat rådde oss att åka och titta på huset i alla fall. En halvtimme innan den sista visningen stängde sladdade vi in. Det visade sig att bilderna i prospektet var lite förskönande, i själva verket var huset i ett bedrövligt skick säger Pernilla.

Kakelugnarna var faktiskt en av få detaljer i huset som var original. Det mesta var utbytt på 1970-talet och huset var täckt med heltäckningsmattor, spånskivor och orange medaljongtapeter. Taket läckte och i källaren stod en oberoende besiktningsman och intygade att sprickorna i källargolvet inte alls betydde att huset skulle rasa vilken sekund som helst, berättar Pernilla och Ola.

– Det låter ju helt galet, och det var det! Vi var faktiskt de enda som lämnade ett bud på huset och vi fick till och med köpa det under utgångspriset, något som aldrig hände på den heta bostadsmarknaden som rådde då. Vi sålde vårt fint renoverade lilla rosa hus i Solhem och flyttade in med vårt första barn, som då var två år. Familj och vänner trodde nog att vi förlorat förståndet lite.

Pernilla och Ola kunde egentligen inget om byggnadsvård när de köpte huset men de älskade stilen från sekelskiftet 1900 och trodde verkligen att det fanns ett genuinare sätt att renovera på. Ett sätt bortom byggvaruhusen, plastfärgerna och standardlösningarna.
De började med att plocka ned det korrugerade plåttaket som läckte och i stället kom ett återvunnet enkupigt lertegeltak på plats, eftersom huset hade tegeltak på originalritningarna. De uttjänta, charmlösa 1970-talsfönstren byttes mot nytillverkade fönster ­enligt originalritningarna. Linoljemålade med fasta spröjsar och kulturglas. Den gamla plastfärgen på fasaden togs bort och delar av den förstörda putsen knackades ner. Ny fasad av traditionellt kalkbruk lades på för hand och resultatet är vackert och levande.

Invändigt har Pernilla och Ola lagat de gamla putsade taken och lager av heltäckningsmattor, plastgolv och spånskivor har skalats av. Dörrar, golv, kök, fönsterfoder, golvsocklar, strömbrytare och trappräcken har bytts ut och ersatts med begagnat eller nytillverkat i gammal stil från byggnadsvårdsbutiker. Långsamt har 1970-talet förvandlats tillbaka till sekelskifte. Allt är målat med linoljefärg och huset känns nu ljust och rymligt.
– Vi har gjort i stort sett all renovering själva, förutom vissa stora yttre renoveringar som takbyte och ny puts på fasaden, säger Pernilla. Vi var dock dagligen inblandade i alla beslut och inköp av material eftersom vi ville ha arbetet utfört med traditionella material och metoder. Det blev en diskussion steg för steg med duktiga hantverkare.

Renoveringen av huset har hittills tagit åtta år.
– Men det är en livsstil och en hobby, och man måste tycka att det är världens roligaste jobb, annars fungerar det inte, säger Ola. Det är vårt gemensamma projekt och vi brinner för det vi gör. Vissa spelar golf, andra renoverar hus!

Det råder inget tvivel om att paret gillar den kreativa processen och det faktum att de skapar något bestående.
– Det är lite som att måla en tavla i skala 1:1. Dessutom älskar vi att bo här. Den lugna småstadsmiljön med kyrkan och skolan ”mitt i byn” och närheten till centrala Stockholm. Vi har det bästa av två världar.

Pernilla & Ola Norberg

ÅLDER: Pernilla är 41 år och Ola 40 år.
Yrke: Pernilla arbetar som kommunikatör och bloggar på fritiden på  villanagorlunda.blogspot.se. Ola är IT-arkitekt.
FAMILJ: Barnen Teodor, 10 år, Cornelia, 5 år, och Vincent, 3 år, samt katten Tigris.
BOR: I ett putsat tvåvåningshus byggt 1909 på 136 kvm plus källare i södra Stockholm.
JUST NU: Planerar trädgården. Bland annat ska 1800-talsgrinden från  Hälsingland som familjen fyndat på Blocket komma på plats.
Läs mer på:
villanagorlunda.blogspot.se
madeinpersbo.blogspot.se
mylovelythings.blogspot.se

Pernillas & Olas restaureringstips:

1. Om du rustar upp ett gammalt hus från förra sekelskiftet: våga måla med linoljefärg som förr. Färgen är naturlig, dryg, prisvärd och har fantastisk lyster. Den kritar dessutom i stället för att flaga – vilket betyder att du aldrig behöver skrapa utan bara stryka på ett nytt lager färg.
2. Ta tid på er! Oftast hittar man både vackrare och billigare material om man letar lite i stället för att handla på stora byggvaruhus. Runt om i Sverige finns många företagare som brinner för att tillverka byggmaterial efter gamla svenska traditioner.
3. Lär dig mer om gamla byggmetoder och besök gamla miljöer och byggnadsvårdsbutiker. Skansen är en skattkammare! Det gamla sättet att bygga hus var vackert, bestående och bra för människan och miljön.
4. Respektera ditt sekelskifteshus och renovera det varsamt! Du har bara huset ”till låns” i några år, det har funnits i hundra år innan du ägde det och kommer kanske att finnas i flera hundra år efter. Det ger perspektiv.

BS_Stockholmsjul_LLV1214-1

En krans av mossa med vackert röda juläpplen i pryder det dukade bordet. När Pernilla och Cornelia ska baka kommer det lilla antika slagbordet fram. Köket är från Ikea och Pernilla har målat luckorna med ljusgrå linoljefärg. Stjärnor i fönstret, Länna möbler.

BS_Stockholmsjul_LLV1214-5

Femåriga Cornelia älskar att leka med den vackra julkrubban köpt på Malta. Det lilla bordet är ett auktionsfynd. Hyacinter och tallris i rymliga glasvaser sprider väldoft i vardagsrummet. En bra idé att ta efter är det stora skåpet, ett hemmabygge sammansatt av en skänk köpt i antikaffär och ett ärvt vitrinskåp. På golvet är den naturfärgade mattan från Ikea en skön bas för den i övrigt svartvita inredningen.

BS_Stockholmsjul_LLV1214-4

En julklapp på julaftons morgon är tradition. Vitt omslagspapper blir effektfullt tillsammans med naturfärgat snöre och en enkvist. De fina gamla filtarna är hemvävda. Familjen Norberg lät knacka ner plastfärgen från 1970-talet från fasaden och mura traditionellt kalkbruk för hand.

BS_Stockholmsjul_LLV1214-3

Den enkelt pyntade granen är synlig från nästan alla rum på bottenvåningen. Den sprakande kakelugnen är en av de få saker som var i original när familjen köpte huset. Takkronan är fyndad på auktion. Det svarta skåpet från Kina är ett Blocketfynd som fått en enkel julpyntning med lärk och tallris. Lampa, Mio. Korgar, Granit.

BS_Stockholmsjul_LLV1214-2

 

Vita pärlspontsväggar ger en mjuk känsla åt familjen Norbergs hall och trappa. Fårfäll, Norrfrid Design. Matsalen är målad med linoljefärg, precis som resten av huset. Här firar familjen en ljus jul, med vita linnedukar på det ärvda matbordet. Taklampa, Tine K Home. Stolar, Mio.

Ur Lantliv nummer 14/2012.

Annons
Annons
Etiketter:
Den gamla ­grosshandlarvillan i Nacka ligger inbäddad i grönska. Genom dubbeldörrarna kommer man till Evas favoritrum: den så kallade vita salongen.

EN FLÄKT FRÅN SVUNNA TIDER

Eva gav huset dess skönhet och själ tillbaka