INREDER MED HJÄRTAT

AV HELENA BLOM FOTO MAGDALENA BJÖRNSDOTTER
I en vacker fyrlängad Skånegård med anor ända tillbaka till 1700-talet har Gunilla och hennes man Sven skapat ett trivsamt hem. Korsvirke, lertegel, stengolv och vitkalkade väggar skapar en unik och rustik charm.

FÖR 15 ÅR SEDAN bestämde sig Gunilla och Sven Montan för att köpa den gamla Skånegården trots det enorma renoveringsbehovet. De besökte gården första gången i januari när mörkret låg tungt över trakten och vinden blåste som den bara kan i nordvästra Skåne. Husen på gården var till stor del klädda med plåtfasad, alla fönster behövde renoveras och det enda som fanns i toalettväg var ett litet torrdass. Men de såg charmen och potentialen i längorna och bestämde sig för att börja sitt livsprojekt.

– Vi föll för de gamla golven, de handhyvlade brädorna i väggar och tak och den gamla Agaspisen från 1920-talet. Och förstås för den vackra innergården, där kullerstenen ligger som ett vackert smycke på marken, säger Gunilla.

De första åren tillbringades större delen av familjens fritid på gården med att renovera och inreda alla längor. Från början var endast boningshuset beboeligt och de tre längorna fungerade som hönshus, höskulle och lada. I dag är samtliga hus inredda som sommarbostäder där de fyra barnen kan bo med sina familjer när de hälsar på.

– Det är otroligt viktigt för mig att barnen trivs på gården och vill tillbringa tid här. Vi har skapat bra förutsättningar för det genom att ge alla barn ett eget sommarboende på gården med eget kök och egen toalett, säger Gunilla.

Under renoveringen av den fina Skånegården har Gunilla och Sven använt sig av traditionella material och metoder för att ersätta och återställa det gamla. Det har gått åt mycket Falu rödfärg, linoljefärg, limfärg och gammalt fönsterglas. Svens och Gunillas bibel under denna intensiva tid av byggnation och renovering har varit Ove Torgnys bok Skånelängor: att förstå och bevara ett kulturarv.

– I den ges råd om hur man restaurerar en Skånelänga så att dessa vackra byggnaders kulturvärden bevaras. Den innehåller allt från fakta om olika tidsepoker till olika typer av lister och färger. Det första vi gjorde på gården var att byta alla fönster och renovera fasaderna. Vi valde att köpa virke med olika bredder bara för att få liv i väggarna och skapa den gamla känslan, säger Sven.

Från början var fönstren i ett mycket dåligt skick och en stor del av fasaden bestod av plåt. När de rev väggarna hittade de det för Skånelängor så karaktäristiska korsvirket och lerteglet. Det ville man självklart bevara. Även de ursprungliga golven, väggarna och taken har återställts så lika originalen som möjligt.

Det största och mest omfattande i renoveringsarbetet var att se till att alla längor fick en egen toalett. Detta medförde avloppsdragning i alla riktningar och även installation av vatten. Ett roligt minne från renoveringen är när Sven hittade korsvirke som vid första anblicken verkade äldre än husets byggnadstid (som är 1890-tal). De tog då kontakt med lantmäteriet som konstaterade att gården tidigare hade legat mitt i bykärnan men flyttats under 1840-talet till den plats där den står i dag. I samband med 1800-talets storskifte i bygden flyttades många hus från byn ut till marken man brukade. Fenomenet var särskilt tydligt i Skånetrakten. Anledningarna var att man ville minska storbrandsrisken, förbättra hygienen och ha ett effektivt jordbruk där bönderna bodde på sina ägor. Det visade sig att korsvirket och många av brädorna på parets gård var från slutet av 1700-talet.

Arbetet med renoveringen har mestadels utförts av lokala duktiga hantverkare. Gunilla och Sven har målat allt själva men rivningsarbetet och byggnationen har de lejt till professionella yrkesmän.

Den största utmaningen med att restaurera en gammal gård är – enligt Gunilla – att hitta balansen mellan vad som ska återställas och vad som ska bytas ut.
– Om man byter ut för mycket tappar man känslan av det gedigna och gamla. Det är en ständig avvägning mellan vad som ska ersättas och vad som ska sparas, säger Gunilla.

Gunilla har ingen bestämd stil som hon strävar efter utan väljer hela tiden med hjärtat. Hon tycker att det viktiga är att hemmet skapar en nyfikenhet och inte är för genomtänkt.
– Jag tycker om att blanda och är inte speciellt konsekvent. Det får inte vara för mycket av enbart en stil. Bara gamla prylar tilltalar mig inte. Jag gillar att blanda moderna saker med det gamla, jag vill inte ha gardiner och jag tycker om färg. Så kan man nog sammanfatta det.

De första tolv åren bodde familjen i Malmö och då använde de gården som ett fritidshus tills de för tre år sedan valde att flytta dit permanent. Men i mars i år övergick gården åter till att bli fritidshus eftersom Gunilla och Sven har hittat en trivsam och praktisk lägenhet i Skälderviken, bara tolv kilometer därifrån.

– Nu vill jag njuta av min stora familj och finnas där för dem. Utvecklingen av gården har övergått mer i underhåll. Man får verkligen inte vara perfektionist när man bor på en gård som denna.

Gunilla har minimerat arbetet i trädgården för att få tid över. Gräsklippning och att hålla undan det värsta är det som gäller.
– Jag låter det växa lite som det vill. Jag väljer att se charmen i det. Något annat ligger inte för mig. Det finns en skönhet i det vilda.

På gården finns det gott om vackra växter, buskar och gamla fruktträd. Där samsas stockrosor, hundkex, björnbär, hallon och smultron. På höstarna njuter familjen av olika sorters äpplen, päron och plommon. De röda vinbären är en favorit bland hönsen och tuppen.
Den enda rabatt som finns på den vackra Skånegården är en rosrabatt som Sven fick i 50-årspresent.
– Vi kallar den för Svens rosträdgård, säger Gunilla glatt.

Gunilla har en beundransvärt avslappnad inställning till trädgård och trädgårdsarbete. Hon konstaterar att man måste tycka att det är vackert med hundkex som växer överallt för att trivas här.
– Vi vill hellre göra annat med vår tid. Nu prioriterar vi våra barn och barnbarn. Våra barn är utspridda över hela världen i bland annat Kina och Brasilien och vi reser ofta och gärna för att träffa dem och deras familjer. Det är viktigt att hälsa på för att se hur vardagen ser ut. Nu vill jag finnas till för våra barnbarn. Det är min viktigaste uppgift.

Gunilla Montan

Ålder: 65 år.
YRKE: Sjukgymnast men pensionär sedan två år.
FAMILJ: Maken Sven och deras fyra barn Stefan, Magnus, Carl och Maria med familjer.
HUSDJUR: Höns.
BOR: Om sommaren i en fyrlängad gård i Västra Ljungby i Skåne. Resten av året i en lägenhet i Skälderviken, tolv kilometer från Västra Ljungby.
JUST NU: Inga nya projekt, nu underhåller de gården.

Gunillas bästa renoveringstips

1. Ta gärna hjälp av experter inom byggnadsvård och kulturbevaring.
2. Börja med de stora och tråkiga sakerna som isolering och uppvärmning.
3. Använd naturliga produkter och gamla tekniker som linoljefärg, kalkputs och kalkfärger.
4. Etablera en kontakt med en lokal såg. De har oftast en utmärkt kvalitet
och är dessutom mycket roligare att köpa av än de stora kedjorna.
5. Använd kulturglas när du byter fönster. De gamla fönsterglasen har ett större och vackrare ljusinsläpp än de plana nytillverkade glasen.

BS_Ladan_LLV1210-1

I den rymliga ladan med underbar atmosfär finns familjens matplats och enkla sommarkök. Bordet är arvegods och stolarna från gemla möbelfabrik är köpta på loppis. Bänkskiva av portugisisk kalksten. Lampan är en gammal värmelampa för smågrisar.

BS_Ladan_LLV1210-5

Sovrummet i ladans undantag har en fantastisk takhöjd och en fridfull atmosfär. Här sommarbor barnen. På gården i Västra Ljungby bor även några höns som får strosa fritt.

BS_Ladan_LLV1210-4

Kaminen är dansk och köpt hos Station Nord i Norra Vram. Trappan är en ”hönsatrappa” tillverkad efter gammal förebild av Jönssons Snickeri i Vejbystrand. Sonen Carl har barnsäkrat trappan med räcke.

BS_Ladan_LLV1210-3

Den vackra, nätta diskhon i porslin i köket i ladan har Gunilla Montan köpt i Shanghai. För att återskapa den ursprungliga känslan har golven, väggarna och taket i boningshuset tagits fram igen. Köket kommer från ikea, bordet är köpt på en loppmarknad i bryssel.

BS_Ladan_LLV1210-2

I sommarköket används rustika bruksföremål som korgar och fina träskålar. Det gamla hönshuset var klätt i plåt. Nu syns det karaktäristiska korsvirket återigen på fasaden.

Annons
Annons
Etiketter: ,
Svartön Jämtland

LANTSTÄLLET PÅ ÖN

Ulla-Britt njuter av gammaldags charm i Jämtland

De gamla ladudörrarna finns kvar och går att stänga när familjen inte är hemma. Här trivs familjens katt alldeles utmärkt.

Från stall till vacker arbetsstudio

När arkitekten Daniel Fagerberg hittade det gamla vitputsade oxstallet visste han att han hade hittat rätt. Här skulle han kunna både bo och arbeta

mor och dotter räfsar löv, vedspis i köket

1800-talshus med kakelugnar

Hemma hos kakelugnsmakaren Christofer i det vackra 1890-talshuset går eldstäderna varma i varenda rum så här års

vardagsrum och trädgård

Sagohus på Gotland

Det var kärlek vid första ögonkastet när Monica och Niklas Palm fick se det bruna "pepparkakshuset" intill hagar och ängar på Gotland

Maria bodde i en av grannbyarna som barn, nu får också lilla Elsa växa upp i Häradsbygden. Det stora skåpet kommer från Eriks föräldrahem och har målats svart. Hatthyllan i hallen är hemsnickrad. Korgar från butiken Lantliv.

VI LÄNGTAR ALLTID HEM TILL DALAGÅRDEN

Efter sju års renoverande har Maria och Erik äntligen fått sitt drömhem på en gård i Leksand som har anor från 1700-talet